Den här veckan har det varit mycket bögerier i New York. Det är också av tradition mycket bögerier just där jag bor. Och jag är, av gammal vana, mycket intresserad av bögerier härifrån. Den gamla klubbscenen som fanns i kvarteren byggde mycket på känslor av gemenskap mellan män. Jag är straight men var ändå glad för alla ragg man fick de första gångerna på Body & Soul. I lördags stängde Roxy på artonde gatan, där uttrycket "chelsea boys" blev till något fysiskt. Fyratusen pers grät på dansgolvet i fjorton timmar. Jag var inte där. På söndag morgon fick jag ett mail där det stod "så vitt jag förstår det har vi alltså ätit äggstockarna av en sjöborre". Det behövdes brunch, den vanliga. Ägaren till Florent, en dygnet runt-öppen diner längst ut på tolfte gatan, heter Florent Morellet och är legendarisk gayaktivist. När klockan slog tolv lutade han sig över bardisken, slog i en klocka och ropade att nu fick de servera alkohol igen. Alla jublade. Medan champagnekorkarna började smälla tryckte någon igång Larry Levan-remixan av Joubert Singers "Stand On The Word", en gospel/disco-klassiker som vi också brukade spela förr i tiden. Jag satt vid bardisken och läste om de nio barnen från Mali som brann inne i Bronx förra veckan och så grät jag lite i mina ägg.Florent, 69 Gansevoort St between Greenwich and Washington Sts.
No comments:
Post a Comment