Just nu tuggar jag pa en overbliven croissant som ar sa gammal att jag inte tror den kan kallas croissant langre.
En handelserik dag i torsdags. Forst pa morgonen gick jag forbi en byggarbetsplats dar det ska bli en ny stor Pastis-liknande restaurang. De hade satt upp en san dar public notice om att de ska ha uteservering och att man far protestera om man vill vid ett mote i stadsdelsnamnden typ. Sa nar jag halvstannade i ett steg for att lasa hela sa stod det en liten energisk graharig man bredvid mig och fragade o jag skulle ga. Nej sa jag men da erbjod han mig en visning bakom all scaffolding och det sag ganska trevligt ut; en expanderad version av Capri pa Nybrogatan, med tegelsten och sadar klysch-italienskt. Jag forklarade for lilla mannen att jag bor nastan granne med stallet och undrade som en sur tant om nu hela den intilliggande gatan nu skulle bli full av limousiner och drogade bargaster. Nej nej sa han det ska bli valdigt lugnt bara middagsgaster och blabla. Tjenare tankte jag. Jag ar fortsatt scheptisk. Om Lindsay Lohan kommer till min gata sa maste jag flytta. De ska ha smygoppning for hela kvarterat for att blidka dem, och ovanfor ar det en valdigt arg co-op ocksa. Jag gissar att mannen kommer fa ett helvete. Han hette i alla fall Keith och restaurangen ska heta Morandi. Han hade en annan graharig farbror som var hans partner ocksa.
Sedan pa kvallen var jag pa ett black tie event pa Waldorf Astoria och det var sa fruktansvart kallt ute att nar jag stod fardigkladd (da cocktailen borjade) hemma i en handsydd svart qi pao i siden med hog slits sa kande jag bara att sjunde avenyn kommer doda mig nar jag ska hitta en taxi. Sa jag bytte om till en glitter-halterneck med bar rygg och vida yllebyxor och lurviga hoganstovlar istallet och tog mina silverskor med oppen ta i vaskan. Problemet ar bara att oppen rygg innebar kirurgtejp sa det forsenade mig ytterligare.
Och att sitta med bar rygg vriden ungefar trettio grader i tva timmar gor att man far nacksparr, kunde jag konstatera igar. Carly Simon sjong. Forst kom det in en lang blond kvinna i gron klanning pa scenen och jag tankte aha ar det sa hon ser ut. Men sen kom det in en annan kvinna som var mycket morkare och da fattade jag att det var Carly Simon. Sedan kom det in tio jattestora svarta man och sjong ”let the river run” i kanon (tror jag det heter?) och den kande jag igen sa da var jag lite nojd.
Om maten. Den var sadar. Filet mignon med extra tillvaxthormon och citronparfait. Jag drack massor av nagot slags torrt rodvin som stack i halsen.
En handelserik dag i torsdags. Forst pa morgonen gick jag forbi en byggarbetsplats dar det ska bli en ny stor Pastis-liknande restaurang. De hade satt upp en san dar public notice om att de ska ha uteservering och att man far protestera om man vill vid ett mote i stadsdelsnamnden typ. Sa nar jag halvstannade i ett steg for att lasa hela sa stod det en liten energisk graharig man bredvid mig och fragade o jag skulle ga. Nej sa jag men da erbjod han mig en visning bakom all scaffolding och det sag ganska trevligt ut; en expanderad version av Capri pa Nybrogatan, med tegelsten och sadar klysch-italienskt. Jag forklarade for lilla mannen att jag bor nastan granne med stallet och undrade som en sur tant om nu hela den intilliggande gatan nu skulle bli full av limousiner och drogade bargaster. Nej nej sa han det ska bli valdigt lugnt bara middagsgaster och blabla. Tjenare tankte jag. Jag ar fortsatt scheptisk. Om Lindsay Lohan kommer till min gata sa maste jag flytta. De ska ha smygoppning for hela kvarterat for att blidka dem, och ovanfor ar det en valdigt arg co-op ocksa. Jag gissar att mannen kommer fa ett helvete. Han hette i alla fall Keith och restaurangen ska heta Morandi. Han hade en annan graharig farbror som var hans partner ocksa.
Sedan pa kvallen var jag pa ett black tie event pa Waldorf Astoria och det var sa fruktansvart kallt ute att nar jag stod fardigkladd (da cocktailen borjade) hemma i en handsydd svart qi pao i siden med hog slits sa kande jag bara att sjunde avenyn kommer doda mig nar jag ska hitta en taxi. Sa jag bytte om till en glitter-halterneck med bar rygg och vida yllebyxor och lurviga hoganstovlar istallet och tog mina silverskor med oppen ta i vaskan. Problemet ar bara att oppen rygg innebar kirurgtejp sa det forsenade mig ytterligare.
Och att sitta med bar rygg vriden ungefar trettio grader i tva timmar gor att man far nacksparr, kunde jag konstatera igar. Carly Simon sjong. Forst kom det in en lang blond kvinna i gron klanning pa scenen och jag tankte aha ar det sa hon ser ut. Men sen kom det in en annan kvinna som var mycket morkare och da fattade jag att det var Carly Simon. Sedan kom det in tio jattestora svarta man och sjong ”let the river run” i kanon (tror jag det heter?) och den kande jag igen sa da var jag lite nojd.
Om maten. Den var sadar. Filet mignon med extra tillvaxthormon och citronparfait. Jag drack massor av nagot slags torrt rodvin som stack i halsen.
1 comment:
Keith McNally som gråhårig farbror? Sist jag såg honom var han en frisk ung man med betydligt ungdomligare och fylligare hår än jag (mig?).
West Village kommer bli sooo Lindsay Lohan om ett halvår, jag har ju sagt det hela tiden.
Post a Comment