Rickshaw Dumplings på 23:e gatan är ett bra ställe att käka lunch på. Det ligger i ett sunkigt, stressigt kvarter och ser ganska anspråkslöst ut, men maten är toppen. Kanske har det någon relation till att det är beläget mittemot New Yorks kulinariska institut.
Man kan se Rickshaw lite som motsatsen till alla de där hemska asiatiska lifestyle-krogarna som öppnar i Meatpacking district varje månad. Där serveras medioker, vansinnigt dyr sushi och asiatisk street food i vulgolyxiga miljöer, med värdelös service och massa hysteriska i-bankers och pr-chicks som luktar för mycket parfym på bordet bredvid så att man inte känner vad maten smakar.
På Rickshaw får man i stället jättebillig gourmet-streetfood i en spartansk miljö.
Vi åt väldigt goda dumplings fyllda med pekinganka. Man kan välja mellan ångade och stekta, beroende på när man vill dö.
Jag valde stekta, gillar krispigheten. Går även att få dem i en stor nudelsoppa, men det blir lite för geggigt.
Drack en konstig green tea-milkshake till, som smakade alger och för mycket socker.
Senare: cocktails på Petrossian, den franska kaviarrestaurangen på 58:e.
Petrossian har alltid haft en speciell plats i mitt hjärta. Det var där de hängde i Whit Stillmans underskattade "Last days of disco", som handlade om discons långsamma död på klubben Studio 54 som låg precis runt hörnet på 80-talet.
Whit Stillman och hans reklamarpolare James Steinway har även givit ut en lite märklig roman, baserad på manuset till filmen, där det slutar med att de går och ser en förhandsvisning av filmen och sedan tar en taxi til Petrossian och dricker martinis.
Väl där börjar James tjafsa med sin nemesis, Des. En gång var de kära i samma tjej (hon som spelas av Chloë Sevigny i filmen, har jag för mig) och nu skyller de alla sina nojor och lovelife-issues på den tiden.
Det är en vagt vemodig epilog, som discon själv.
"Maybe it was the smirnis I had consumed, but suddenly I felt I was observing both him and myself as if from very far above, two small and rather pathetic figures at a table in Petrossian, still fretting over a romantic Waterloo, or maybe Trafalgar, of nearly twenty years before, blaming this defeat for all the emotional-romantic deficiencies of our lives since then, including both our short-lived marriages and our current situations, still very much involved in nightlife of the searching kind".
Det är fint det där, nightlife of the searching kind.
Vi drack överkursig champagne och beundrade målningarna av eleganta jazz age-primadonnor på speglarna vid bardisken. Det är en liten, vacker del av världen, Petrossian.
Senare i veckan på Saffransrök: quesadilla-scenen i Yay area.
Rickshaw Dumplings
61 West 23rd street
Petrossian
West 58th o 8th ave
No comments:
Post a Comment