Man kan säga olika saker om Jay Mcinerney, och det gjorde vi väl, men numera påminner han mig mest om att vin är gott och att new york fungerar bäst som något avdankat, småbittert och vardagsromantiskt. Han har gått från hipp och knarkig till att skölja ned sina drogproblem med baljor av chateaneufdupappe, och sen kåsera lite om det i en av de där lättflytande amerikanska tidningarna som gärna lägger Rodeos artikelbudget för två nummer på att en trivselplufsig ex-författare ska få åka till en italiensk bergsby och bli redlös. Sen kommer hela klafset också ut i små antologier som får svenska kulturskribenter att korva tårna. I luv it!
Jag fick inte veta det förrän efteråt, men Mcinerney satt bredvid oss på Morandi igår. Jag skulle ha velat beställa samma som han. "Allt som han med den stora röda näsan äter tack". Martin lyckades i alla fall med efterrätten, som var en baseball av glass. Tävling! Har du någon gång låtit ett annat bord bestämma vad du ska äta? Gick det bra? Den vinnande sagan får Karins sedelärande berättelse om Horace o Ebba mailad till sig, med en personlig hälsningsfras, samt ett utförligt PS som berör de tre främsta anledningarna till att hata Jay McInerney och i förlängningen, män.
Morandi, 211 Waverly Place at Charles
3 comments:
vilken wacky tavling och annu mer sa att jag ar priset......men visst, det ar passande att du och m utlyser mig som pris, jag kan levereras i baddrakt med kaninoron; det ar sa man i arhundraden har sett pa kvinnor, som nagot man kan TRADERA
och ja mc whatever ar en LOSER av exakt samma kategori som hemingway och strindberg och de andra -- tror att det racker som bidrag till konsten att supa ner sig och kanna sig missforstadd och malplace
Jag tycker allt att han är lite lik en åldrad Kornel.
Så härlig att mitt gamla köksbiträde fick vara med på ett hörn vid bordet!
Javisst, men vilka slipsar han hade/har!
Bild på baseball-glassklotet kommer så snart min dator (HATA iBook!) är fixad
Post a Comment