Keysha McKenzie's jerk chicken

Ah, förr i tiden, när min polare Norton bodde i Crown heights, brukade vi hänga på Bobby Konders reggaeklubb Caribbean City på Empire boulevard, och sen vandra hemåt i gryningen och stanna vid McKenzie's på Utica avenue och köpa varsin tallrik jerk chicken.
McKenzie's har New Yorks bästa jerk chicken, det är allmänt känt. Frågar man en jamacian eller en trini var man ska käka kommer de säga "McKenzie".
Det är lite som hos Di Fara, inget riktigt system, man går in och så står det typ tio pers där och väntar på mat och man får liksom knuffas lite om man ska ha en chans.
De grillar all mat i enorma, svarta kolgrillar i härligt rostigt järn som ser ut som om de suttit på Vasa-skeppets skrov, som står på gatan utanför och bolmar ut rök. Man känner röklukten fyra, fem kvarter bort.
Ibland, när vinden ligger rätt, känner man röklukten ända bort till Caribbean City, och då är det kört. Man ramlade ut på gatan, efter alldeles för mycket Alizé, och ville egentligen bara åka hem, men så började det sticka i näsan och snart gick man, halvsprang man, mot McKenzie's.
McKenzie's drivs av Keysha McKenzie, en jamaciansk tant som har ett hemligt recept för den bästa jerk-kryddan. All bra jerk-krydda är hemlig, det är en av de få sanningarna som är absoluta här i världen.
På väggen sitter planscher på Buju Banton och några priser där Keysha röstats fram till Brooklyns bästa "businessman".

I alla fall, igår hade jag lyxen att bli upphämtad av en vän med bil, och det är så sällan jag åker bil i New York att jag blev helt "kan vi inte bara dra nånstans?". Det blev McKenzie's, och det blev en helt sinnessjukt god jerk chicken dinner med rice and peas och platains och oxtail gravy.


McKenzie's
Utica Ave & President street, Crown heights.

Bonusbild: första träffen när man bildgooglar "jerk chicken"