The New York gaze

Lovade skriva lite om burritoscenen i norra Kalifornien, och jag åt verkligen fantastisk mexikansk mat i San Francisco, men whatever, minns inte vad ställena hette. Ett bra på Valencia street och ett mitt i hippiegeggan i Haight Ashbry, Taqueria Balazo tror jag det hette (bästa mex jag ätit, svär).
Däremot var jag på den här trevliga baren, Martuni's, och drack, well, martinis, och lyssnade på något slags kabaretsångare som sjöng världens sorgligaste versioner av olika standards (minns inte vem som tipsade om Martuni's, men om ni läser detta, ta åt er äran).

Om man någonsin käkat på ett it place i New York så har man antagligen observerat The New York gaze. Det är när man kommer in i restaurangen, eller när man reser sig för att besöka herrummet, och märker att alla i hela restaurangen slutar äta och glor på en med en blick som säger: Hm, vem är han nu igen? Man vill ha en skylt på bröstet där det står: Nobody.
Kunde inte låta bli att fnissa när jag läste om exakt det här i en recension av Waverly Inn, Graydon Carters hostile takeover av en gammal krog i West village, som är omöjligt att ringa till (eller det finns förstås nåt jävla nummer):

Before leaving the Waverly, I took a quick trip to the ladies room (which was small and cramped). As I walked through the restaurant to the back, I must say that pretty much everyone looked up at me, including Tom Ford. I say this not because I am someone that people look at, but because I could tell what they were thinking: “Who let her in? She’s nobody, or is she? Wait, she looks like someone, doesn’t she?”


I kväll äter hela redaktionen på Morandi, recension i morron kanske...

Martuni's
Valencia & Market, San Fran, CA.

Waverly Inn
16 Bank vid Waverly pl.